Palmemordet 1986-02-28 Cold Cases
Lästid för artikel
1. Holmers Nätverk och Fristående Aktörer (Polisspåret)
Koppling till Polismyndigheten
Polisspåret. Två ord som bär på lager av mysterier och obesvarade frågor. När utredningen efter mordet på Olof Palme inleddes, låg mycket fokus på att identifiera en ensam gärningsman. Men under ytan bubblade rykten och vittnesmål om något större. Kunde individer inom poliskåren, eller personer med nära anknytning till den, ha spelat en roll? Om så, varför? Och kanske ännu viktigare – hur?
Polisspåret har länge varit en omtvistad teori. Förespråkare pekar på en rad omständigheter: rapporter om män med walkie-talkies som observerades på Sveavägen, den märkliga samordningen av resurser efter skotten, och det faktum att vissa personer med kända kopplingar till polisen befann sig nära mordplatsen. Kritiker menar dock att detta är sammanträffanden, inget mer.
Hans Holmér och Hans Nätverk
Hans Holmér var en central gestalt i utredningen, men hans roll var allt annat än okomplicerad. Som länspolismästare i Stockholm tog han sig själv rollen som spaningsledare, en position som normalt skulle ha tillfallit en åklagare eller mordutredare om sådan funnits. Denna självpåtagna maktposition gjorde honom till både utredningens ansikte utåt och dess mest kontroversiella aktör.
Men Holmérs roll som ”Koordinator” kan ha varit mer förutbestämd än vad som framstår vid en första anblick. I min tes är förutsättningen att Holmér inte agerade på eget bevåg utan snarare fyllde en roll i ett större samspel mellan aktörer som redan innan attentatet hade beslutat att statsminister Palme skulle tas av daga. Hans primära uppgift förefaller ha varit att lägga ut dimridåer, missleda och skapa falska spår som i grunden saknade all relevans. Ett tydligt exempel på detta var fokuseringen på PKK-spåret, som trots brist på starka bevis fick oproportionerligt stor uppmärksamhet och styrde bort resurser från andra potentiellt mer relevanta spår. Denna strategi förefaller ha varit mycket effektiv och bidrog till att utredningen länge famlade i mörker.
Holmér omgärdades av ett nätverk av personer som han litade på, inklusive medlemmar från den så kallade baseballigan. Gruppen hade ursprungligen skapats för att hantera gatuvåld, men deras metoder och rykte var allt annat än okontroversiella. Det är värt att notera att vissa medlemmar av baseballigan pekades ut som möjliga misstänkta i teorier om polisspåret.
Möjliggörare
Vid sidan av dessa aktörer fanns andra nyckelspelare i Holmérs nätverk, personer med inflytande och strategiska roller. Bland dessa kan nämnas:
- Anna Greta Leijon: En erfaren politiker och tidigare justitieminister, vars samråd med Holmér bidrog till att stärka hans ställning och legitimitet som spaningsledare. Hennes roll i att navigera mellan politiska krav och utredningens behov var avgörande, men samtidigt förknippad med kritik för att vara för lojal mot Holmérs metoder.
- Ebbe Carlsson: En kontroversiell figur och nära förtrogen till Holmér. Ebbe Carlsson spelade en central roll bakom kulisserna och använde sina kontakter inom media och politik för att förstärka narrativet kring PKK-spåret. Hans inblandning kom dock senare att ifrågasättas kraftigt, inte minst i samband med den så kallade Ebbe Carlsson-affären.
- Carl Lidbom: En tung politisk aktör och diplomat som hade en stark relation till Holmér. Lidbom beskrivs ofta som en maktspelare som kunde påverka beslut på högsta nivå. Med sitt breda kontaktnät och sin erfarenhet från både inrikes- och utrikespolitik, kan Lidbom ha haft en mer central roll än vad som framkommit officiellt. Han var en veteran som både kunde navigera politiska landskap och påverka bakom kulisserna.
- En central person med befogenheter på Säkerhetspolisens: Denna individ, av olika anledningar hade ett omvittnat dåligt förhållande till Palme, hålls fram som en möjlig nyckelaktör i att påverka utredningens riktning. Det sägs att relationen mellan Palme och denna person var så frostig att det påverkade samverkan mellan regering och säkerhetstjänsten. Att denne person hade djup insyn i kontraspionagefrågor kan inte ignoreras i en diskussion om potentiella dolda agendor.
Arkitekten bakom upplägget (hypotetiskt)
En nyckelroll i hela operationen kan tillskrivas en aktör på UD-nivå, som agerade med obehindrat spelrum och hade direkt tillgång till partitoppen. Denna individ, som vi kan referera till som ”Arkitekten”, hade möjlighet att utforma hela upplägget för att säkerställa att partiet inte officiellt kunde kopplas till händelsen, samtidigt som operationen genomfördes på ett sätt som tjänade flera intressenter. Arkitektens styrka låg i förmågan att förhandla och skapa överenskommelser både inrikes och utrikes. Denna roll indikerar att mordet inte var en isolerad händelse utan en noggrant orkestrerad plan som involverade både nationella och internationella aktörer.
Arkitekten arbetade sannolikt i samklang med koordinatorn (Holmér) och andra nyckelspelare för att genomföra planen utan att lämna tydliga spår som kunde koppla tillbaka till partiet eller UD. Det är också viktigt att notera att de olika aktörerna inom nätverket inte nödvändigtvis behövde känna till varandras specifika roller. Denna fragmentering av information minimerade risken för läckor och säkerställde att endast Arkitekten och Koordinatorn hade en övergripande förståelse för hela operationen.
Externa Intressen: KGB, GRU och Sydafrikaspåret samt Sveriges olagliga vapen och krutsmugglingsaffärer
Palmes roll i internationell politik gjorde honom inte bara obekväm för inhemska aktörer utan även för externa intressenter som KGB och GRU. Som FN:s medlare mellan Iran och Irak befann han sig i en position som potentiellt hotade Sovjetiska intressen i regionen. Därtill skapade hans engagemang i internationell vapenhandel friktion med Sovjetiska underrättelsetjänster som såg hans agerande som ett intrång på deras ”bakgård.”
Ett annat spår som bearbetades var Sydafrikaspåret, där misstankarna riktades mot Apartheidregimen och deras underrättelsetjänst. Olof Palme var en framträdande kritiker av Apartheid och hade starka kopplingar till ANC och andra befrielseorganisationer. Hans stöd till dessa rörelser och deras kamp för frigörelse från Sydafrikas vita minoritetsregim gjorde honom till en symbol för internationellt motstånd. Detta skapade ett utbrett och grundmurat hat mot honom inom olika falanger, både internationellt och inom Sverige. Sydafrikaspåret förstärker bilden av att mordet på Palme inte bara var en nationell angelägenhet utan hade tydliga kopplingar till globala konflikter och intressen.
Det spekuleras att dessa externa aktörer, inklusive Apartheidregimen, kan ha haft intresse av att eliminera Palme som en del av en större geopolitisk strategi. Deras eventuella samspel med svenska intressen, direkta eller indirekta, är en fråga som fortfarande lämnar utrymme för tolkning. Om KGB, GRU eller Sydafrikanska intressen spelade en roll, var det då i form av direkt handling eller genom att utnyttja redan existerande motsättningar inom Sverige?
Ett Win-Win-Scenario
Trots att det vid första anblick kan tyckas vara ett stort och komplext arrangemang, visar en närmare analys att operationen kunde genomföras med ett begränsat antal aktörer – kanske så få som 25 personer om ens det. Detta arrangemang kan ses som ett win – win-scenario där alla involverade parter uppnådde sina mål
- KGB och GRU: Deras intressen säkrades genom att Palme, som upplevdes som ett potentiellt hot mot Sovjetiska strategier, avlägsnades.
- Partiet: Kunde gå vidare utan misstanke och samtidigt behålla sin heder genom att Palme framstår som en martyr.
- Apartheidregimen: Kunde eliminera en högljudd kritiker som direkt stöttade deras fiender och underminerade deras regim.
- Budskapet: Genom Palmes död statuerades ett tydligt exempel, vilket såg till att liknande handlingar inte skulle återupprepas.
Detta samspel mellan interna och externa intressenter framhåller hur mordet kan ha tjänat flera syften samtidigt, vilket bidrog till dess komplexitet och till synes oåtkomliga lösning.
Palme som Obekväm Nyckelspelare
Statsminister Olof Palme hade blivit en obekväm figur på flera fronter. Hans inblandning i internationell vapenhandel, inklusive leveranser till Indien, förde honom in på Sovjets bakgård och skapade friktion med aktörer som KGB och GRU. Samtidigt hade han det svåra uppdraget som FN:s medlare mellan Iran och Irak, ett uppdrag som i sig självt var nästan ohållbart. Kombinationen av dessa komplexa roller började göra honom till en tydlig belastning för sitt parti. Palmes idealism och utrikespolitiska ambitioner gick ofta i konflikt med de mer pragmatiska intressena inom partiledningen.
Detta gjorde honom till en måltavla för både inhemska och internationella krafter. I detta sammanhang kan Holmérs roll som koordinator ses som en del av en bredare plan, snarare än ett initiativ han tog själv.
En Spindel i Nätet?
Holmérs roll som både utredare och chef över polisen väckte frågor. Kunde han ha påverkat utredningens riktning för att skydda vissa individer eller institutioner? Eller var han själv en bricka i ett större spel? Hans insisterande på att fokusera på PKK-spåret, trots avsaknad av starka bevis, väcker också frågan om varför andra teorier, som polisspåret, inte utreddes med samma kraft.
Palmes död förvandlade inte bara Sveriges politiska landskap utan lämnade även ett mysterium som fortsätter att fånga uppmärksamhet. Holmérs roll i detta drama är en nyckelkomponent i tesen – en roll som verkar vara noggrant orkestrerad snarare än ett resultat av impulsiva beslut.
Ett Teoretiskt Perspektiv
Det är viktigt att betona att denna text inte gör anspråk på att presentera en absolut sanning. Teorin som presenteras här är en av många som försöker förstå och analysera de komplexa omständigheterna kring mordet på Olof Palme. Vad som är sant eller trovärdigt är upp till varje läsare att själv reflektera över. Se detta som en pusselbit i ett större sammanhang – en input till de många andra teorier och tankegångar som har vuxit fram under årens lopp. Slutligen är det upp till dig att avgöra vad som känns mest rimligt och värt att undersöka vidare.
