M/S Estonia den 27 sep. 1994 – Cold Cases
Lästid för artikel
Analys/ redaktionen: S. Kling
1. Skuggor över Östersjön
Åren efter m/s Estonias förlisning har avslöjanden om militära transporter, hemligstämplade beslut och ett kontroversiellt etiskt råd skapat fler frågor än svar. Vad som började som en fruktansvärd olycka har utvecklats till en historia fylld av dolda agendor, politiska svårigheter och obesvarade frågor.
Militärtransporterna – en farlig dimension
Redan kort efter förlisningen började rykten cirkulera om att Estonia hade använts för att smuggla militär teknologi från det nyligen fria Baltikum till Sverige. Avslöjandena blev mer konkreta år 2004 när tullintendenten Lennart Henriksson trädde fram i programmet Uppdrag granskning. Han berättade om unika order från högre uppsatta myndighetspersoner att låta vissa lastbilar passera utan visitation. Två sådana transporter ägde rum veckorna före katastrofen.
Dessa uppgifter stärktes av författaren Anders Jallai, som pekade på att Sverige spelade en roll som mellanhand för västliga underrättelsetjänster. Att smugglingen pågick har aldrig förnekat officiellt, men ansvaret för transporterna och deras potentiella risker återstår att klargöra.
Regeringens roll och bärgningen som aldrig blev av
Statsminister Ingvar Carlsson reagerade initialt med ett tydligt löfte: Estonia skulle bärgas, oavsett kostnad. Men bara veckor senare vände regeringen. Kommunikationsminister Ines Uusmann började lyfta fram praktiska hinder och etiska invändningar, som att en bärgning kunde förorsaka skador på kropparna ombord. Uusmann avfärde även hjälp från norska undervattensoperatörer som oseriösa, trots deras erkända kompetens.
Regeringen beslutade slutligen att istället försöka täcka vraket med betong, men detta stoppades av tekniska svårigheter och den pågående haveriutredningen. Kort därefter infördes ett strikt dykförbud, som fortfarande gäller.
Etiska rådet – oberoende eller partiskt?
Regeringen hänvisade till ett nybildat etiskt råd för sitt beslut att inte bärga färjan. Men rådets sammansättning, med tydliga kopplingar till Socialdemokraterna och flera medlemmar som redan motsatt sig en bärgning, väcker frågor om dess oberoende. Var rådet verkligen en objektiv instans, eller var det en strategi för att få stöd för redan fattade beslut?
Carlsson hänvisade senare till ett nybildat Etiskt råd för att försvara regeringens beslut att inte bärga Estonia. Men rådet, som bestod av nio personer, väckte frågetecken. Flera medlemmar hade täta band till Socialdemokraterna, och flera uttryckte redan innan rådets bildande motstånd mot en bärgning. De anhöriga, vars önskemål om bärgning ofta varit starka, fick aldrig någon plats i rådet. Beslutet väckte kritik för att ha varit en ”kontrollerad” process snarare än en genuint oberoende utredning.
En historia av tystnad och förstört material
Efter Uppdrag gransknings avslöjanden tillsatte regeringen en utredning för att klargöra militärtransporternas omständigheter. Men utredningen lämnade efter sig fler frågor än svar. Det insamlade materialet förstördes på ett sätt som skiljde sig från normala rutiner. Ingenting sparades, vilket gör det omöjligt att verifiera slutsatserna i efterhand.
Mona Sahlin, som ansvarade för Estonia-frågan under flera år, uttryckte senare sin upprördhet över att inte ha blivit informerad om militärtransporterna. Hon ansåg att tullen och försvaret medvetet höll regeringen ovetande. Detta väckte ytterligare misstankar om varför så lite information kommit fram.
Miljöer och mysterier ”Frågor utan svar”
Östersjöns kalla djup rymmer mer än bara ett vrak. Det rymmer frågor om vad som egentligen förvarades i de två lastbilarna ombord och varför regeringen valde att ignorera anhörigas krav på svar. Tullintendenten Lennart Henriksson avslöjade senare att order givits om att släppa igenom last utan inspektion – en unik order i hans långa karriär.
Händelserna kring m/s Estonia är fortfarande en av Sveriges största tragedier. Samtidigt är det en historia fylld av hemligheter, komplicerade beslut och obesvarade frågor. Varför vände regeringen i bärgningsfrågan? Vilka intressen påverkade besluten? Och vilken roll spelade militärtransporternas hemlighet i regeringens hantering? Berättelsen om Estonia förblir ett kapitel i svensk historia som fortsätter att skapa debatt och kräva svar.
Avslutning: Skuggorna kvarstår
Estonia-katastrofen är mer än en tragedi. Den är en historia om dolda agendor, outredda frågor och människor som fortfarande väntar på svar. Medan förslagen om bärgning och utredning gång på gång avfärdades, lämnades de anhöriga att hantera sin sorg i ett vakuum av obesvarade frågor.
I denna berättelse är det inte bara Östersjön som gömmer sina hemligheter – utan även de institutioner som lovade att ge svar. Frågan kvarstår: kommer vi någonsin att få veta sanningen?
